20080121

Veckans bokfemma

"Fem saker man kan göra med språk" AKA "Om ordens bekväma bedräglighet".
"Samuel Beckett once said: 'Every word is like an unnecessary stain on silence and nothingness.' ...On the other hand, he said it." (Art Spiegelmann, Maus 2)
Berätta. Dorés bibel av Torgny Lindgren är en mäktig berättelse på få sidor, men också litteratur som tittar på litteraturens begränsningar. Allt det där som inte kan fångas i 28 bokstäver, allt det där som inte går att förklara enkelt. Det måste ändå berättas på något sätt, föras vidare på något sätt.

Alfabetet är enkelt på samma sätt som en karta över Sverige tecknad av en tillfällig besökare, därtill utförd efter hemkomsten till Japan. Allt är i bästa fall ungefärligt.
Översätta. Ö.a av Erik Andersson inte bara går på djupet i hur språk fungerar och förändras över tiden, och översättarens roll i att fånga både originalförfattaren och den fiktion han skapat, utan lyckas också vara helt fantastiskt rolig när den gör det. Frågan är ju... hur precist kan man egentligen översätta ett språk utan att sätta sin egen stämpel på det?

Som en lek översatte jag en gång ett kapitel ur dialektromanen Trainspotting av Irvine Welsh till västgötska. Det gick över all förväntan. Hele schlätta mella Måggra å Fallköping ble fuller av heroinister.
Dominera. Lolita av Vladimir Nabokov. Sara Stridsberg förklarar varför bättre än jag, men den korta versionen: hela boken handlar om hur man kan använda språket för att tillintetgöra en människa, ogiltigförklara hennes hela perspektiv så till den milda grad att det inte ens existerar – och lura folk att tro att de har genomskådat och förstått.

The rapist was Charlie Holmes; I am the therapist -- a matter of nice spacing in the way of distinction.
Plocka isär. Biljetten som exploderade av William S Burroughs, texten upphuggen så till den milda grad att språket bildar egna sammanhang som inte har mycket med författarens eller läsarens avsikt att göra. Bokstavssynapser som ibland feltänder och ibland gör något helt nytt. Språket är inte naturligt, språket är ett falsifikat, språket är ett virus. Krossa bokstävlarna.

att Bokstavssynapser som mycket virus. är och bildar Språket inte texten upphuggen ett läsarens med språket feltänder språket med Bokstavssynapser så är språket avsikt gör texten ett har Bokstavssynapser som falsifikat, språket som egna och milda till gör har Bokstavssynapser bildar är milda helt inte göra.
Sätta ihop. Det du säger består lika mycket av hur du säger det som vad du säger, och språket kan ta dig på oväntade tvärsvängar. Som i Martina Lowdens Allt, till exempel, där världen är sammansatt av brottstycken från annan litteratur, felhörningar, nyord, ordlekar och omtänkningar. Där någonstans finns det sanna berättandet: att ge en persons bild av världen, och på något vis måste det gå att göra med de där 28 bokstäverna. Förståelse, inte beskrivelse.

Samtidsförfattare till samtidsförfattare:
-Irma har sagt sin första Tranströmermening. När vi ska släcka lampan på kvällarna säger hon att vi ska 'tända mörkret'.

Etiketter:

5 Comments:

Blogger Spectatia said...

Jag har lite svårt att tänka mig att Trainspotting blev lika vidrig på västgötska... ;-)

5:10 em  
Blogger katafon said...

Hehe... "Sånt där händer inte i Sverige"-syndromet i full glans.

5:13 em  
Anonymous /Mikael.. said...

Bra liten "artikel". Mycket läsvärd.

8:45 fm  
Anonymous /Mikael. said...

Aha... Nu fattar jag det där med "bokfemma" och att detta var en sån.

Fast texten i sig blir ju inte sämre för det.

12:07 em  
Anonymous Maria said...

Ambitiös bokfemma. Det här gillar jag. :)

1:47 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home