Balzac och den lilla kinesiska sömmerskan

Dai Sijie - Balzac och den lilla kinesiska sömmerskan

Betyg: 3

Jag tror - jag är inte helt säker, men såvitt jag kan minnas - att detta är den första kinesiska roman jag läst. Må vara att den tydligen är skriven på franska av en exilkines, men nära nog.

En kort historia (180 sidor) om två tonårspojkar från storstan som under Maos kulturrevolution skickas till en liten gruvby på landsbygden för omskolning; deras föräldrar är läkare ("stinkande vetenskapliga auktoriteter") och de räknas alltså som borgerliga och intellektuella, trots att ingen av dem direkt är något läshuvud. I den lilla byn arbetar de i sitt anletes svett och nära svältgränsen, både fysiskt och mentalt, tills de upptäcker två saker: en bekant med en låda full med förbjudna västerländska romaner, och en vacker men outbildad flicka i grannbyn...

Det hade kunnat gå att bygga en riktigt stor berättelse av det här, och som jag redan nämnt: det här med kulturens roll i diktaturer verkar vara ett tema som aldrig tappar vikt (se t ex Nafisi, Kaminer, Burgess). Tyvärr verkar Dai inte vilja göra någon stor berättelse; Balzac... känns mest som en anekdot, en lätt kåserande berättelse från ett längesedan svunnet år, omväxlande humoristisk och sorglig men sällan viktig. Medges, jag kanske hade fångat upp mer om jag själv varit bekant med alla de böcker han relaterar till, men som ett verk på egen hand blir boken klart läsvärd men ingenting man minns långt efteråt.