Hummelhonung

Torgny Lindgren - Hummelhonung

Betyg: 5


"Hang on St Christopher..."

En författarinna från söderut (döderut skrev jag av misstag, så det får stå med en hälsning till Dr Freud) får efter en föreläsning logi hos en av två gamla bröder långt ut på Västerbottens landsbygd (om än inte vildmark). Bröderna ligger båda för döden, den ene i cancer och den andre med dåligt hjärta, och ingen av dem vill ge sig förrän den andre dött. Den ene salt, den andre söt, den ene mager, den andre fet. Jan Ersa och Per Persa... nä.

Som vanligt med Lindgren blir det mångbottnat som fanken och det är inte lite han hinner få in på 167 sidor. Språket är kärvt och uttrycksfullt, skrivet på en dialekt som inte låter sig ignoreras, som tvingar en upp i norr och ut på myrarna. The dualist blues. Bröderna är varandras motsatser och kan inte existera utan varandra, precis som gränsen de försöker dra upp emellan sig ofrånkomligen blir både ett dike och en vall - den ene är inte möjlig utan den andre.

Och så St Kristoffer däremellan någonstans då. De resandes skyddshelgon i en berättelse om två personer som aldrig kom någonstans? Det sammanfattas i slutet. En bok att läsa om med rödpenna, precis som de två uppföljarna "Pölsan" och "Dorés bibel".