American Purgatorio
John Haskell - American Purgatorio
Betyg: 3
En bok som påminner om tre böcker; två jag älskade, en jag avskydde. Två jag läste nyligen och en jag läste för länge sen. Älskade länge sen: "Zen och konsten att sköta en motorcykel". Älskade nyligen: "Lolita". Avskydde nyligen: "Jag minns att jag sprang". Precis som alla tre är det en resa genom USA som samtidigt är en resa i det inre när en namnlös person ger sig ut för att leta upp sin fru, som på mystiskt vis försvunnit vid en bensinmack - eller det är i alla fall vad han PÅSTÅR har hänt. På vägen från New York till San Diego möter han diverse underliga existenser; hippies, indianer, biltjuvar, engelsmän, samtidigt som han själv måste försöka pussla ihop sig själv eftersom någonting uppenbarligen är fel med honom... och så ska han givetvis hitta sin fru också.
Upplägget är bra, men det känns överskrivet och huvudpersonen är alldeles för förtjust i att vara väldigt tydlig med att analysera sig själv och hur han ser världen. Det blir helt enkelt lite för mycket av det lite för uppenbara; Haskell kunde ha hållit igen lite och gjort boken lite mer subtil. De flesta avslöjandena anar man redan i förväg. Men den är bättre än "Jag minns att jag sprang", så mycket är klart; bara inte riktigt i klass med de andra två.
Betyg: 3
En bok som påminner om tre böcker; två jag älskade, en jag avskydde. Två jag läste nyligen och en jag läste för länge sen. Älskade länge sen: "Zen och konsten att sköta en motorcykel". Älskade nyligen: "Lolita". Avskydde nyligen: "Jag minns att jag sprang". Precis som alla tre är det en resa genom USA som samtidigt är en resa i det inre när en namnlös person ger sig ut för att leta upp sin fru, som på mystiskt vis försvunnit vid en bensinmack - eller det är i alla fall vad han PÅSTÅR har hänt. På vägen från New York till San Diego möter han diverse underliga existenser; hippies, indianer, biltjuvar, engelsmän, samtidigt som han själv måste försöka pussla ihop sig själv eftersom någonting uppenbarligen är fel med honom... och så ska han givetvis hitta sin fru också.
Upplägget är bra, men det känns överskrivet och huvudpersonen är alldeles för förtjust i att vara väldigt tydlig med att analysera sig själv och hur han ser världen. Det blir helt enkelt lite för mycket av det lite för uppenbara; Haskell kunde ha hållit igen lite och gjort boken lite mer subtil. De flesta avslöjandena anar man redan i förväg. Men den är bättre än "Jag minns att jag sprang", så mycket är klart; bara inte riktigt i klass med de andra två.
Etiketter: boktyckerier
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home