The Lions of Al-Rassan
Guy Gavriel Kay - The Lions of Al-Rassan
Betyg: 3
Historisk nästanfantasy, som utspelar sig i ett alternativt Spanien under medeltiden - krig mellan kristna och muslimer samt ett gäng stackars judar som sitter mitt i smeten och lär förlora oavsett vem som vinner. Fast naturligtvis heter de inte kristna, judar och muslimer, precis som landet inte heter Spanien och så vidare; det är lite lite omgjort så att Kay ska kunna komma undan med att ändra på historiska fakta och hur folk faktiskt skulle betett sig på medeltiden.
Ganska imponerande skröna, faktiskt. Med undantag för en del rent slarv och förkärlek för dialog av typen "sade han ondskefullt" och "svarade hon stjärnögt" så har han känsla för hur man skriver, och det blir liksom "Krig och fred" light över det; det är inte så mycket en fråga om vem som vinner kriget, utan vad det gör med människor och hur de försöker överleva mitt i alltihop trots att de vet att ingen utgång av kriget kan bli speciellt bra. Religion som används som en ursäkt för att hacka ihjäl folk är ju inte direkt ett inaktuellt ämne idag, tyvärr. Jag stör mig lite på anakronismerna, men de har han ju friskrivit sig ifrån eftersom det inte är "riktiga" Spanien (lite småbilligt, men vafan, jag köper det).
Det är egentligen inte alls min typ av litteratur - bildsköna hjältar, svärd som glittrar blodigt i solskenet och ära och heder och allt det där - men efter en småtrög första tredjedel nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Inte omöjligt att jag läser mer Kay i framtiden.
Betyg: 3
Historisk nästanfantasy, som utspelar sig i ett alternativt Spanien under medeltiden - krig mellan kristna och muslimer samt ett gäng stackars judar som sitter mitt i smeten och lär förlora oavsett vem som vinner. Fast naturligtvis heter de inte kristna, judar och muslimer, precis som landet inte heter Spanien och så vidare; det är lite lite omgjort så att Kay ska kunna komma undan med att ändra på historiska fakta och hur folk faktiskt skulle betett sig på medeltiden.
Ganska imponerande skröna, faktiskt. Med undantag för en del rent slarv och förkärlek för dialog av typen "sade han ondskefullt" och "svarade hon stjärnögt" så har han känsla för hur man skriver, och det blir liksom "Krig och fred" light över det; det är inte så mycket en fråga om vem som vinner kriget, utan vad det gör med människor och hur de försöker överleva mitt i alltihop trots att de vet att ingen utgång av kriget kan bli speciellt bra. Religion som används som en ursäkt för att hacka ihjäl folk är ju inte direkt ett inaktuellt ämne idag, tyvärr. Jag stör mig lite på anakronismerna, men de har han ju friskrivit sig ifrån eftersom det inte är "riktiga" Spanien (lite småbilligt, men vafan, jag köper det).
Det är egentligen inte alls min typ av litteratur - bildsköna hjältar, svärd som glittrar blodigt i solskenet och ära och heder och allt det där - men efter en småtrög första tredjedel nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Inte omöjligt att jag läser mer Kay i framtiden.
Etiketter: boktyckerier
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home