Hemsöborna

August Strindberg - Hemsöborna

Betyg: 4

Ja, alltså, fanken vet om det inte är dags att så smått erkänna för sig själv att Strindberg minsann hade en del att komma med ändå. "Hemsöborna" är kortare och mer to the point än "Röda Rummet", mer av ett tidlöst karaktärsdrama samtidigt som det är ett tidsdokument från ett Sverige som (väl?) inte finns längre. Det är triangeln Carlsson - Madam Flod - Gusten som driver handlingen, men det är Strindbergs språk som håller liv i det; herregud, karln hade STIL. En konstant kanoneld av dialekt och högspråk, bibelcitat och grov drängtunga som sprudlar på sidan.

Samtidigt, visst, man märker att 130 år gått. Mitt ex är väl troligen upprättat till modern stavning, men grammatiken är fortfarande en tydlig markering. Fan, jag saknar konjunktiven i svenskan, men jag saknar INTE pluralformerna av verb.

"Hemsöborna" rockar så smått. På dragspel och brännevin.