Tusen små bitar

James Frey - Tusen små bitar

Betyg: 4

James Frey är en lögnare.

Det vet väl de flesta vid det här laget. "Tusen små bitar" är visserligen verklighetsbaserad, men med vissa delar rejält överdrivna.

Detta gör honom till något annat än bara ytterligare en syndomsjälvbiografiförfattare - det gör honom till en riktigt bra romanförfattare. För "Tusen små bitar" är jävligt stark läsning, sann eller ej. Berättelsen om James (eller om det nu ska skrivas "James") vistelse på ett behandlingshem är levande, så fysisk att den nästan stinker svett, spyor och panik. Han skriver i något som ibland snuddar vid stream-of-consciousness, där repliker och tankar flyter ihop, tvångstankar hamras in...

I efterhand, när man nu vet att den inte är helt sanningsenlig, finns det en del delar som känns rätt konstruerade (och passusen där han skäller ut Steven Tyler för att denne ljuger om sitt missbruk är stor ofrivillig humor - Frey glorifierar väl inte direkt sitt eget missbruk, men han romantiserar det definitivt), och man kan ju även fundera på om han gör mer skada än nytta med sitt totala förkastande av AA och alla andra beprövade tekniker för att komma ifrån beroende; strikta eller ej så har de bevisligen hjälpt folk. Just där kanske romantanken fungerar bättre än självbiografin; det här är inte en objektiv sanning, det är en sanning för EN person. "Att hålla sig nykter på det sättet är en risk, en på miljonen" får han höra; tja, Frey är tydligen den enda på miljonen som klarar det. Tar man det som en objektivt SANN berättelse kan den nog utgöra ett dåligt inflytande... men va fan, det är ju bara en bok.

Men ändå. "Tusen små bitar" förtjänar mer än att slitas i stycken av Oprah, mer än att avfärdas som ett lögnverk (herregud, hur många böcker är egentligen SANNA, och hur kul är det med sanning?). Om debatten kring den bidrar till att folk kanske slutar inbilla sig att en sann historia med nödvändighet är bättre än en påhittad är det bra. Alternativt fortsätter idiotin, Frey avfärdas helt som en bluff, vi kan klappa oss på ryggen åt att ha bevarat sanningen och fortsätta glo på TV. Men summa summarum är att "Tusen små bitar", tagen för det den är - en bok om en mer eller mindre sann upplevelse som gör så ont att det fortfarande svider när man lagt boken ifrån sig - är en väldigt läsvärd helhet.

Se även recension och krönika på dagensbok.com.