Stjärnvägar

Peter Nilson - Stjärnvägar

Betyg: 5

Det är inte sant vad vackert Peter Nilson skriver. Första delen i trilogin Stjärnvägar/Rymdljus/Solvindar är bättre än jag mindes den; en underbar blandning av populärvetenskap, sf, filosofi och något av den snyggaste prosa som skrivits på svenska. Peter Nilson är möjligen den ende i hela världen som kan få astrofysik och tidsrumsparadoxer att verka inte bara lätt utan också vackert.

Peter Nilson vandrar fram och tillbaka i tiden, från universums skapelse till dess slut, från det gamla Grekland till nutiden, från mänsklighetens gryning (95% av mänsklighetens historia är ju onedskriven) till dess möjliga slutpunkt... utforskar världar, tankar, vad vi vet och kan veta... som att bada hjärnan i kallt klart källvatten med extra vitaminer tillsatt.

Bara en sån sak: en astronom som hävdar att astrofysik inte räcker till eftersom alla dess kalkyler och siffror aldrig kan förklara det Goethe såg i månen...

Och just det: han med oändlighetsparadoxen - att om universum är oändligt så måste varje tänkbar värld existera i en oändlig mängd, vilket innebär att jag på en oändlig mängd världar skriver exakt den här texten just nu fast på norska - heter von Nägeli.

Fan att jag lånade den här boken. Jag vill äga den.

"I biblioteket på observatoriet i Ondrejov ovanför Prag fann jag för många år sedan en gammal stjärnkatalog som förbryllade mig. Det var hundratals sidor med tabeller över stjärnor som hade observerats – och som existerade. En notis i marginalen upplyste klart och tydligt om den saken. Mot slutet fanns en tabell med stjärnor som hade observerats (eller som man trodde sig ha observerat) men som inte existerade. Så långt var allt i sin ordning. Men till min häpnad (jag är förundrad än idag) fann jag allra sist i volymen en liten lista över stjärnor som aldrig hade observerats och som inte heller existerade. (...) Det mest häpnadsväckande med universum är kanske att vi skulle kunna göra en oändlig katalog över ting, världar och varelser som ingen har sett och som inte finns. Vi tänker sällan på hur märkvärdigt detta är, att universum måste vara oerhört sinnrikt inriktat för att det skall vara möjligt. Varje berättelse i skönlitteraturen är ett litet stycke ur den katalogen."