20060816

Sommaren i Baden-Baden

Leonid Tsypkin - Sommaren i Baden-Baden

Betyg: 5

Alexander Tsypkin sitter på ett tåg mellan Moskva och Leningrad (ty detta utspelar sig på den tid då Ryssland var Sovjetunion). Han reser i Dostojevskijs fotspår, fast han måste stanna i Leningrad i stället för att följa sin idol ut i Europa (ty detta utspelar sig på den tid då Ryssland var Sovjetunion). I stället reser han i tankarna, med ett tummat ex av fru Dostojevskajas dagbok i händerna.

Det är vinter i det Ryssland där Tsypkin lever, det är sommar ute i Europa där Dostojevskij springer från casino till casino och förlorar allt han äger. Tsypkin väver ihop sitt eget liv som Dostojevskijfan, som ryss, som jude, som bokläsare, med paret Dostojevskijs liv och berättelser och den ryska litteraturen från Pusjkin till Solsjenitsyn till en enda nästan sömlös berättelse där allt existerar samtidigt. Han ställer frågor; vem var den här mannen som så många beundrar, varifrån fick han sina idéer, varför betyder han så mycket... och hur kan Tsypkin rättfärdiga att han beundrar en författare som inte skämdes för att vara antisemit?

"jag tyckte det var nästan omöjligt att förstå att en människa som i sina romaner visar en sådan känslighet för mänskligt lidande, som så ivrigt försvarar de förödmjukade och de förnedrade, som så hett, ja till och med ursinnigt hävdar varje jordisk varelses rätt att existera, och som så hänfört prisar varje blad, varje grässtrå - att denna människa inte fann ett enda ord för att försvara eller rättfärdiga ett folk som blivit förföljt under tusentals år..."

Han hittar kanske inga riktiga svar eller ursäkter för Dostojevskijs mindre sympatiska sidor, men han kommer den store författaren in på livet. Att Tsypkins Dostojevskij är en man som saknar kontroll, som drivs av tvångstankar och ångest, kan säkert relateras till Tsypkins eget liv; han fick uppleva förföljelse av både nazister och stalinister, och dog i ett land han inte längre ville leva i men inte släpptes ut ur.

Nu ska det här inte låta som om det är någon träig litterär avhandling. I vägen för det står den fantastiska prosan Tsypkin egentligen skrev enbart för sin egen byrålåda, en hemvävd stream-of-consciousness i vadmalstyg där meningar spinner iväg över 20 sidor och flera sekler i ett enda långt svep där det självbiografiska, det biografiska och det reflekterande glider ihop och dubblar sig. Det är sannerligen inte en bok för tunnelbanan eller annan fem-minuter-i-taget-läsning, snarare långa tågresor där man kan ta sig tid att bara sjunka in i prosan och resa i tid och rum i takt med skarvarna i rälsen och ånglokets tjoff-tjoff-tjoff, även om tåget heter X2000.

Tsypkin kommer fram till Leningrad och besöker Dostojevskijs hem samtidigt som Dostojevskij nästan exakt 100 år tidigare lägger sig ner för att dö. Kort därefter var även Tsypkin död. "Sommaren i Baden-Baden" får en att undra vad vi miste i Leonid Tsypkin. Hur mycket vi mister i alla som bara skriver för sitt eget nöjes skull utan att publiceras. Hur många fler Dostojevskij som finns därute och väntar på att upptäckas. "The world is everlasting" sjunger exilryskan Regina Spektor på en av årets bästa plattor. Litteraturen är det sannerligen.

Etiketter:

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home