The Picture of Dorian Gray

Oscar Wilde - The Picture of Dorian Gray

Betyg: 4

En 1800-talets "American Psycho", är det som slår mig när jag nu äntligen får tummen ur och läser "The Picture Of Dorian Gray". Vilket är en väldigt bakvänd referens, men vafan, colour me postmodernist. Har gemensamt: samma amoraliska inställning, oviljan att ta tydlig ställning för eller emot, den där balansgången mellan satir och "art for art's sake". Den speglar snarare läsarens egen moral, vilket Wilde också påpekade. Wilde verkar vilja både ha kakan och äta den - och det fick han väl tyvärr äta upp.

Upplägget är smått genialt, förstås: målningen speglar Dorians inre utveckling, gör den synlig - skulle vilja se detta filmat av David Cronenberg. Samtidigt kommer det automatiskt in på romanens egen motsättning; det blir med nödvändighet mycket snack om vad konsten betyder, "verkligheten" kontra avbildningen av den - jfr t ex Dorians affär med Sybil Vane.

I slutet vänder sig Wilde mer eller mindre direkt till läsaren och hävdar att en bok aldrig kan förstöra någon, att det bara är ett konstverk och inget mer. Kort därefter slängdes han i fängelse efter att "The Picture Of Dorian Gray" använts som bevis emot honom i rätten. Så...