Patti Smith
Victor Bockris - Patti Smith
Betyg: 2
Patti Smith är inte bara en av de absolut viktigaste - och ibland bästa - rockstjärnorna, utan också ett jävligt intressant livsöde. Från konstnär till poet, från poet till sångerska, från sångerska till motvillig punk- och feministikon, från att spela inför fyllda stadium till 15 år som hemmafru och så tillbaka igen...
...kort sagt, hon förtjänar en mycket bättre biografi än så här. Victor Bockris kände henne redan i början på 70-talet, och han borde rimligtvis ha kunnat sätta ihop något bättre än "Patti Smith", som till minst 50% - I shit you not - består av urklipp ur intervjuer andra gjort. Detta är ingen bok, det är en antologi. Hans egna bidrag är i regel bara lätt omskrivna intervjusvar i tredje person, utom på de allra sista sidorna när han plötsligt svävar ut i någon sorts fanboyaktigt wannaberockjournalistwankeri som är rent pinsamt. Han verkar för det mesta helt ointresserad av att skriva om musiken och föredrar att namedroppa. Uselt redigerat och korrläst dessutom; mot slutet förekommer samma - långa - intervjuklipp två gånger inom fyra sidor.
Kanske är det det man ska förvänta sig av en oauktoriserad biografi, och visst får man ut en hel del intressant ur alla de där intervjusvaren, men ändå: besvikelse.
Betyg: 2
Patti Smith är inte bara en av de absolut viktigaste - och ibland bästa - rockstjärnorna, utan också ett jävligt intressant livsöde. Från konstnär till poet, från poet till sångerska, från sångerska till motvillig punk- och feministikon, från att spela inför fyllda stadium till 15 år som hemmafru och så tillbaka igen...
...kort sagt, hon förtjänar en mycket bättre biografi än så här. Victor Bockris kände henne redan i början på 70-talet, och han borde rimligtvis ha kunnat sätta ihop något bättre än "Patti Smith", som till minst 50% - I shit you not - består av urklipp ur intervjuer andra gjort. Detta är ingen bok, det är en antologi. Hans egna bidrag är i regel bara lätt omskrivna intervjusvar i tredje person, utom på de allra sista sidorna när han plötsligt svävar ut i någon sorts fanboyaktigt wannaberockjournalistwankeri som är rent pinsamt. Han verkar för det mesta helt ointresserad av att skriva om musiken och föredrar att namedroppa. Uselt redigerat och korrläst dessutom; mot slutet förekommer samma - långa - intervjuklipp två gånger inom fyra sidor.
Kanske är det det man ska förvänta sig av en oauktoriserad biografi, och visst får man ut en hel del intressant ur alla de där intervjusvaren, men ändå: besvikelse.
Etiketter: boktyckerier, musik
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home