Love All The People

Bill Hicks - Love All The People

Betyg: 5

Betyget är väl egentligen inte så mycket för den här boken, som för den bok det hade bordat bli.

För Bill Hicks hade ju så mycket kvar att säga. Trots alla cynismer och raseriutbrott så trodde denne sin generations störste komiker och samhällskritiker ändå på att mänskligheten var kapabel till något mer än att glo på TV och äta chips. Om det är något som klart och tydligt framgår ur denna sammanställning av brev, intervjuer, halvfärdiga manuskript och framför allt utskrifter av hans föreställningar, så är det just det; hans rasande utläggningar om droger, politik, religion, musik och alla de dumheter människan tar för sig var inte grundade i förakt, utan i en frustrerad tro på människans potential. Och naturligtvis var det hela tiden den frustrerade delen av det som blev bekräftad; Hicks förblev en undergroundfigur i sitt hemland, och just när det efter 15 år på scenen så smått började vända... this is the real world, and he had cancer.

Jag saknar Bill Hicks. Jag saknar allt han aldrig hann säga. Jag saknar den ultimate cyniske humanisten. Att då denna bok ibland blir lite småtjatig gör ingenting, för varenda poäng han hade att göra förtjänar att upprepas igen och igen och igen. Och det sorgligaste är att han bara blir mer och mer aktuell hela tiden.

Lite längre recension på dagensbok.com. Dessutom har jag recenserat "Rant in E Minor" på dagensskiva.com.