Lit Riffs
Matthew Miele - Lit Riffs
Betyg: 3
Idén är smått lysande. Det finns ju så många rocklåtar baserade på böcker, så vi vänder på't; låt ett gäng författare skriva varsin novell som på något vis är inspirerad av en valfri låt.
Utförandet är lite sisådär. Vissa håller sig alltför nära originalet (Tourés version av "I Shot The Sheriff" är en kort historia om en kille som heter Bob som skjuter en sheriff, och andra envisas med att väva in textrader från originalen lite för uppenbart). Andra skulle antagligen fungera bättre om jag var bekant med originalen. Men en hel del författare här får faktiskt till det så det sjunger om det, lyckas fånga den stämning och den idé de hör i förlagan och göra det till något eget, något som inte är beroende av låten men som inte frångår den heller.
Amanda Davis fattar att Cowboy Junkies "Blue Guitar" givetvis måste vara en nattslång bilfärd i en skrotig pickup med tankar på döda fäder. Hannah Tinti förvandlar Miles Davis instrumentala "Milestones" till ett lysande stycke New York-prosa som utspelar sig under några sekunders fritt fall. Darin Strauss "Smoking Inside" som vänder på hela rock'n'rollgrejen med de überkaxiga Black Crowes och skapar en riktigt berörande historia om en mor som gör så gott hon kan. Judy Budnitz "The System" fångar Tom Waits perfekt; humor, svärta och absurda infall parat med verklig mänsklighet. Och så Julianna Baggot som låter Crazy Janey från "Spirit In The Night" växa upp till en feministisk professor utan illusioner om att ha varit utnyttjad.
Skulle vilja se mer sånt här. Och några av författarna ska absolut upp på kolla-upplistan.
Betyg: 3
Idén är smått lysande. Det finns ju så många rocklåtar baserade på böcker, så vi vänder på't; låt ett gäng författare skriva varsin novell som på något vis är inspirerad av en valfri låt.
Utförandet är lite sisådär. Vissa håller sig alltför nära originalet (Tourés version av "I Shot The Sheriff" är en kort historia om en kille som heter Bob som skjuter en sheriff, och andra envisas med att väva in textrader från originalen lite för uppenbart). Andra skulle antagligen fungera bättre om jag var bekant med originalen. Men en hel del författare här får faktiskt till det så det sjunger om det, lyckas fånga den stämning och den idé de hör i förlagan och göra det till något eget, något som inte är beroende av låten men som inte frångår den heller.
Amanda Davis fattar att Cowboy Junkies "Blue Guitar" givetvis måste vara en nattslång bilfärd i en skrotig pickup med tankar på döda fäder. Hannah Tinti förvandlar Miles Davis instrumentala "Milestones" till ett lysande stycke New York-prosa som utspelar sig under några sekunders fritt fall. Darin Strauss "Smoking Inside" som vänder på hela rock'n'rollgrejen med de überkaxiga Black Crowes och skapar en riktigt berörande historia om en mor som gör så gott hon kan. Judy Budnitz "The System" fångar Tom Waits perfekt; humor, svärta och absurda infall parat med verklig mänsklighet. Och så Julianna Baggot som låter Crazy Janey från "Spirit In The Night" växa upp till en feministisk professor utan illusioner om att ha varit utnyttjad.
Skulle vilja se mer sånt här. Och några av författarna ska absolut upp på kolla-upplistan.
Etiketter: boktyckerier, musik
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home