Hurramabad

Andrej Volos - Hurramabad

Betyg: 4

1900-talet var de stora folkomflyttningarnas århundrade - inte minst då i den jättekoloss på lerfötter som hette Sovjetunionen. Ryssarna kom till Tadjikistan, deras barn gjorde sig hem där, deras barnbarn kördes därifrån när Sovjetunionen kollapsade. Plötsligt blir de tadjikiska glosorna de lärt sig i skolan viktigare än någonsin, skillnaden på folk och folk blir tydligare än någonsin (komma hit och ta våra jobb!) och de körs "hem" till ett land där de aldrig satt sin fot och betraktas som lika främmande som i det land de en gång kallade hem.

"Hurramabad" är en roman utklädd till novellsamling, ett antal fristående kapitel som vävs ihop, människoöden vi gör återbesök i vart tjugonde år, små snabba bilder av ett land.

Berättelserna är till en början ofta lösryckta i tiden - aldrig någon tydlig angivelse att detta inträffar exakt då och då, kanske bara att det är tio år efter kriget. Vilket krig? Sägs inte. Men ett krig finns det ju alltid, och under andra halvan blir det inbördeskrig. Landet har för många folk och religioner för att kunna komma överens med sig självt när det kniper. Av oss blir det vi och dom. "RYSSAR, STANNA, VI BEHÖVER SLAVAR!"

Men ändå är de enstaka scenerna ofta vackra. Det formligen luktar om Volos prosa. Oerhört levande. Jag vet ingenting om Tadjikistan men jag får en del att tänka på.

dagensbok.com