20060816

Gregorius

Bengt Ohlsson - Gregorius

Betyg: 3

När Söderberg skrev "Doktor Glas" låg fokuset helt och hållet på doktorns dilemma. Fallet var solklart: Gregorius är ond, Helga är jungfrun i nöd, och har då Glas rätt att mörda ens den mest vedervärdiga människa för att skydda en oskyldig?

Ohlsson berättar samma historia från andra hållet, och vips är allt mycket mer komplicerat. Gregorius begår fortfarande samma handlingar, bär sig likadant åt, men vi får följa hans inre liv. I en jävla massa sidor. Det blir en lååång monolog, där Ohlsson gräver fram allt han någonsin kan tänka sig som förmildrande eller åtminstone förklarande omständigheter. Han vänder uppochner på hela Söderbergs omsorgsfullt konstruerade moraliska dilemma genom att göra Gregorius till en figur som mer än något förtjänar ömkan och möjligen förakt, men inte hat och avrättning.

Så långt allt väl. Problemen jag har med boken är väl främst baksidan av det där; det blir så uppenbart att Ohlsson verkligen satt sig i sinnet att utan att ändra historien göra Gregorius så sympatisk som möjligt, och tar i så han skiter knäck för att ursäkta/förklara att han är som han är - från det att hans far inte gillade honom och hans bröder retade honom och uppåt. Han är för känslig, gubevars - det är därför han blivit till det han är (dvs en förtryckande våldtäktsman med pedofiltendenser). Och även om det är ett behjärtansvärt ändamål, ingenting vinner på att reduceras till enkla löpsedelsaktiga ont/gottdimensioner, så känns det hela tiden mer som ett experiment i hur man vänder på ett argument än en sammangjuten roman. Formen - en enda lång pseudoproustsk monolog - hjälper inte nödvändigtvis heller; mycket "jag kände" och "jag upplevde" blir det.

Men ändå; det är ett jävligt skarpt och vackert tecknat personporträtt, det är en stridsskrift för varje människas värde, och det är en uppluckring av en kanske lite väl svartvit moralteori. Söderberg verkade i en era och skrev utifrån den; Ohlsson i en annan och skriver utifrån den. Som fanfiction betraktat är det en fantastisk bedrift.

Nu väntar vi på att nästa generation ska skriva Helgas berättelse.

Etiketter: