Gangsters

Klas Östergren - Gangsters

Betyg: 2

Visst låter det som en rätt bra idé: återbesök i "Gentlemen" 25 år senare, undersök vad som hände med personerna i den, med det samhälle den obducerade, med författaren som skrev den...

Problemet är bara det att jag aldrig riktigt kommer ifrån känslan att "Gangsters" är en 440 sidor lång fotnot. Trots vältecknade karaktärer och en del intressanta teman - det här med att plantera frön, det eviga dansandet runt "det osynliga tredje hörnet i triangeln" (det är en antidualistisk roman?), etc - så känns det som om Östergren schabblar bort ett intressant upplägg genom att skriva en bok som irrar fram och tillbaka i tiden utan någon synbar logik, växlar mellan konspirationsteorier och fiktiv självbiografi, långsökta handlingar, ändlösa analyser av sig själv och sina karaktärer och verkar alltför sällan veta vad den själv vill. Det är mycket möjligt att Östergren blivit en bättre författare på 25 år, men av detta att döma har han också blivit en tråkigare romanfigur. Att en stor del av "handlingen" dessutom återberättas på ett ganska virrigt sätt (A möter B och sedan berättar A för Östergren som samtalar med A om vad B sade och analyserar det för läsaren...) hjälper inte upp intrycket.

Henry Morgan, huvudpersonen i "Gentlemen", är nog på något vis huvudperson i "Gangsters" också trots att han inte har en enda replik. Det är en roman om ett tomrum; tyvärr känner jag mig också rätt tom när jag läst färdigt den. Jaha, liksom.