Drömfabriken

Sara Stridsberg - Drömfabriken

Betyg: 4

En roman om Valerie Solanas, kvinnan som skrev "SCUM Manifesto" och sköt Andy Warhol. Ofta skriven i andra person, eftersom Stridsberg talar direkt till Solanas.

Inte lätt att tycka något om den här. Men ett kort försök som kommer att förlängas vad det lider:

Alltså, jag är Warholfan. Jag har jäääääävligt svårt att känna ett dugg mer sympati för Valerie Solanas än vad jag har för Mijailo Mijailovic, för att ta ett namn ur högen. Båda uppenbart psykiskt störda, båda begick ett mord(försök) på en människa som var lika mycket symbol som faktiskt kött och blod. Det är lätt att tappa bort (och jag misstänker att en del gjort det) om Solanas: det var bara rent slarv/inkompetens/tur/otur som höll henne från att bli trippelmördare. Jag kan inte se att det faktum att hon är kvinna och hennes offer män på något vis gör det ett dugg mindre fel.

Men. "Drömfakulteten" vinner faktiskt över mig, inte på Solanas, men väl på romanens sida. Den kräver att man läser den med kritiskt öga. Lika intressant som Solanas själv - som ju Stridsberg aldrig träffat, och vars liv är ganska okänt i långa stycken - är ju myten Solanas. Precis som Warhol mytifierade sig själv till den punkt där väl ingen inklusive han själv längre visste vem den verklige Andy var (och som kanske gjorde det lättare att utse honom till mordoffer) mytifierar Stridsberg Solanas. Något Solanas flera gånger i boken påpekar för henne: hon är en liten svensk romanförfattare som inte vet ett dugg, som bara hittar på därför att hon behöver hitta på, måste förstå. Det blir lika mycket en bok om varför Stridsberg måste skriva om Solanas, varför hon inte kan komma runt det. Inget hjälteporträtt, snudd på exorcism snarare. Och den härliga, friassocierande prosan och framför allt slutet är svår att argumentera mot.

Jag och Stridsberg har nog olika åsikter i många frågor. Men skriva kan hon, och "Drömfakulteten" är ett imponerande exempel. Lite mer genomtänkt på dagensbok.com.