Den amerikanska flickan

Monika Fagerholm - Den amerikanska flickan

Betyg: 4

"Trolsk" är kanske ordet jag söker. "Den amerikanska flickan" är en trolsk berättelse, inte bara för att den till stor del utspelar sig i (den finska?) skogen.

Det är ett väldigt ambitiöst och imponerande - och samtidigt djupt rörande - romanbygge om kärlek, släktskap, konst, musik... på något vis är det som en 500 sidor lång modern pianorapsodi, där grundteman dyker upp då och då, antyds och försvinner bland ackorden igen för att sedan återigen tas upp och någon gång få stampa igång som en riktig refräng. Två bröder och en kvinna; att inte kunna rädda den som drunknar; se vad de har gjort med min sång, mamma (vem nu mamma är). Någonstans därinne är en mordgåta, eller om det nu är två, eller om det nu är ingen. Tidsperspektiven flyter ihop, berättelser tas om med små detaljer ändrade, ny (des)information tillkommer och varje avslöjande verkar bara vara ytterligare ett mysterium, och mysterierna blir aldrig lösta. Det är kanske inte det de är till för heller.

Det är också ett par riktigt kärleksfulla personteckningar. Det sägs vara del 1 av en tvådelad roman, och jag ser fram emot att läsa tvåan; trots allt som händer och allt som berättas i "Den amerikanska flickan" finns det antydningar om att det bara är ett intro, att något hände efteråt som blir den verkliga berättelsen.

Ändå, ett par saker jag stör mig på. Just i och med att den är så oerhört välkonstruerad - varje gång det dyker upp något som man inte fattar vad det ska fylla för syfte så dyker det upp igen i en lite annorlunda version längre fram och blir plötsligt självklart - så känns boken lite konstlad. Dialogen är ofta styltig, speciellt när barn ska prata. Det eviga översättandet och språkförbistringen (och brist därpå) mellan svenska och engelska känns också onödigt; när hon börjar snacka om New York Dolls och översätter deras smeknamn etc blir det bara fånigt. (Och förresten, Fagerholm; "Walk On The Wild Side" ligger inte på bananplattan.)

Men som sagt, imponerande. Sträckläste sista 300 sidorna på två dagar; det är inte många böcker jag gör det med när det inte är semester längre. Det är ett gott betyg.