de Gaulle

Knut Ståhlberg - de Gaulle: Generalen som var Frankrike

Betyg: 4

Ståhlbergs biografi över Charles de Gaulle är fascinerande läsning. Det är liksom svårt att undvika när det är ett så pass intressant ämne. Egentligen är det ju en historia som är så osannolik att den skulle refuserats om den vore en roman; en ensam och för den stora massa okänd flykting, ett par månader tidigare bara pansaröverste, som efter Frankrikes kapitulation bestämmer sig för att leda Frankrike från exil. Och inte bara lyckas dra igång motstånd, utan till slut till och med lyckas få med Frankrike som stridande part i kriget, låta fransmännen återerövra sitt eget land. Det är en motsägelsernas man som träder fram; en general som knappt någonsin faktiskt gick i strid själv, en stenhård ledare som tillbringade sin fritid med att ta hand om sin svårt handikappade dotter, en förkämpe för demokratin som avskydde parlamentarism, en fransman som riskerade öppen konflikt med sina allierade hellre än att ge upp kolonier men sedan som president släppte kolonierna fria via folkomröstning...

Ståhlberg har - viss journalistiasis (dvs en del slarvigt språkbruk etc) till trots - snott ihop det till en väldigt läsvärd berättelse, som dock lider (mer eller mindre) av två fel: dels är den - i egenskap av biografi - väldigt enögd; den handlar om de Gaulle och inget annat, och de internationella händelser som inte direkt påverkar de Gaulle men ändå har betydelse för den värld han levde i (och till viss del styrde) berörs ofta bara i förbifarten. Dels är detta en 560 sidor lång tidningskrönika; Ståhlberg refererar biografier, press och gamla tal, sammanfattar och sammanställer utan att tillföra ett dugg själv. Inga intervjuer, inga egna tankar, inga analyser, inga frågor om rätt eller fel. Med en så kontroversiell person som de Gaulle hade sådant inte skadat.

dagensbok.com