The Dark Tower
Stephen King - The Dark Tower
Betyg: 5
In a sheet of flame
I saw them and I knew them all. And yet
Dauntless the slug-horn to my lips I set
And blew. Childe Roland to the Dark Tower came.
Å herregud.
Det är slut.
Det är slut.
Jag läste "The Gunslinger" första gången 1989 eller möjligen 1990, den stod i "Nytt"-hyllan på Kungsbackas lilla uschliga bibliotek och det var en Stephen King-bok jag inte läst tidigare, men den slutade ju inte. Den fortsatte i nästa. Och nästa. Och nästa. Och flera runtomkring.
Och nu har jag nått tornet, jag har hört hornsignalen, och det är slut.
Eller rättare sagt, det är det inte. Spoilers:
Jag kunde inte låta bli att känna mig lite besviken ända tills Roland började klättra... och tills han hittade dörren och klev igenom den. Fan, det är KLART att den måste sluta så, att resan börjar om igen. Varför kunde jag inte ana det? Varför trodde jag att Steve skulle vara så elak att han gav oss ett slut, på ett sätt eller annat? Han har ju trots allt skrivit en gång att om man visar någon en dörr och säger att det är ett fruktansvärt monster bakom dörren ska man aldrig öppna dörren och visa hur det ser ut, för det är aldrig lika hemskt eller spännande som i läsarens fantasi. Om Roland hade hittat... NÅGOT bakom den där dörren, Susan, sin mor, sin far, Stephen Kings arbetsrum, vad som helst, hade det känts billigt. Det går inte att sätta ett slut på en sån här story.
Roland fortsätter sitt sökande, som han måste, det är ju hans syfte: berättelsen fortsätter vävas, tornet fortsätter sjunga. Kanske kan han göra allt rätt den här gången, nu när han har hornet med sig. Kanske kommer han att göra samma fel igen. Kanske kommer Oy, Jake och Eddie att överleva nästa gång i stället för att dö (varför var det Oys död som kändes mest?) Kanske inte. Kanske måste han nästa gång börja om tidigare. Men det blir en nästa gång. Ka är ett hjul.
Hur som helst. Wow.
Det känns tomt just nu. Men inte den tomhet jag hade varit rädd för, den där antiklimaxen som jag var nästan säker på att det skulle bli. Stephen King avslutar "The Dark Tower". "The Dark Tower" tar aldrig slut.
The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed.
Go, then. There are other worlds than these.
Skrev även ner en krönika på dagensbok.com några timmar efter detta.
Betyg: 5
In a sheet of flame
I saw them and I knew them all. And yet
Dauntless the slug-horn to my lips I set
And blew. Childe Roland to the Dark Tower came.
Å herregud.
Det är slut.
Det är slut.
Jag läste "The Gunslinger" första gången 1989 eller möjligen 1990, den stod i "Nytt"-hyllan på Kungsbackas lilla uschliga bibliotek och det var en Stephen King-bok jag inte läst tidigare, men den slutade ju inte. Den fortsatte i nästa. Och nästa. Och nästa. Och flera runtomkring.
Och nu har jag nått tornet, jag har hört hornsignalen, och det är slut.
Eller rättare sagt, det är det inte. Spoilers:
Jag kunde inte låta bli att känna mig lite besviken ända tills Roland började klättra... och tills han hittade dörren och klev igenom den. Fan, det är KLART att den måste sluta så, att resan börjar om igen. Varför kunde jag inte ana det? Varför trodde jag att Steve skulle vara så elak att han gav oss ett slut, på ett sätt eller annat? Han har ju trots allt skrivit en gång att om man visar någon en dörr och säger att det är ett fruktansvärt monster bakom dörren ska man aldrig öppna dörren och visa hur det ser ut, för det är aldrig lika hemskt eller spännande som i läsarens fantasi. Om Roland hade hittat... NÅGOT bakom den där dörren, Susan, sin mor, sin far, Stephen Kings arbetsrum, vad som helst, hade det känts billigt. Det går inte att sätta ett slut på en sån här story.
Roland fortsätter sitt sökande, som han måste, det är ju hans syfte: berättelsen fortsätter vävas, tornet fortsätter sjunga. Kanske kan han göra allt rätt den här gången, nu när han har hornet med sig. Kanske kommer han att göra samma fel igen. Kanske kommer Oy, Jake och Eddie att överleva nästa gång i stället för att dö (varför var det Oys död som kändes mest?) Kanske inte. Kanske måste han nästa gång börja om tidigare. Men det blir en nästa gång. Ka är ett hjul.
Hur som helst. Wow.
Det känns tomt just nu. Men inte den tomhet jag hade varit rädd för, den där antiklimaxen som jag var nästan säker på att det skulle bli. Stephen King avslutar "The Dark Tower". "The Dark Tower" tar aldrig slut.
The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed.
Go, then. There are other worlds than these.
Skrev även ner en krönika på dagensbok.com några timmar efter detta.
Etiketter: boktyckerier
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home