The Brooklyn Follies

Paul Auster - The Brooklyn Follies

Betyg: 3


"It was difficult to know where we were headed now. The conversation was branching off in several directions at once, and my instincts were beginning to fail me."

Där tror jag Auster sätter fingret på svagheten med sin nya roman. Berättelsen om Nathan Glass, hans systerson och deras olika familjemedlemmar och vänner saknar sammanhållning, saknar någon sorts... handling. Det är egentligen underligt att jag hänger upp mig på det, för i vanliga fall kräver jag inte nödvändigtvis att en bok har en tydlig handling från A till Ö. Men det att boken nästan helt och hållet berättas i första person (av en person väldigt förtjust i sin egen röst) och ibland går in i väldig detalj på vissa saker för att sedan raskt hoppa över till något annat och skutta över flera månader med några få ord... det ger ett lite ryckigt intryck. Ibland verkar han vilja skriva en jättelik tegelsten, och i nästa en kortfattad krönika... som om hans berömda slumpfascination nästan har fått honom att glömma att en berättelse kan innehålla mer än bara en serie mer eller mindre slumpmässiga händelser.

Någonstans under ligger en berättelse om USA, och det är absolut ingen slump att boken spänner från sommaren innan valet 2000 och slutar på morgonen den 11/9 2001. Det är mycket snack om motsättningar - Dunkel/Brightman, inskränkthet/öppenhet, hetero/homo, religiös/modern, kristen/jude, etc; jag kan tycka att Auster gör det för tydligt vilken sida han väljer. Lite för överlägset new yorkskt liberalt där han tar för givet att hans läsare håller med om att Bush är en skurk ("What happened the last time a nation listened to a talking bush? It wandered in the desert for 40 years!"), att kristna fundamentalister är galna, etc. Men om det nu är så givet, varför måste han skriva det på näsan på oss?

Men ändå... vi snackar ju ändå om en av världens bästa författare just nu, och om jag gnäller mycket på bokens fel ovan så är det för att det är enklare att gnälla än att hylla, speciellt när jag ska ge mindre än en femma till Paul Auster. "Brooklyn Follies" är inte i klass med "Orakelnatten" eller "New York-trilogin", men det är ändå en väldigt läsvärd, sorglig, rolig, allvarlig bok. Mot slutet kommer jag på vilken av hans böcker den liknar mest: inte en av hans böcker, utan den han står som redaktör för: "True Tales Of American Life", med sina många mer eller mindre unika anekdoter från människor ur alla samhällsskikt och bakgrunder. Paul Auster skapar några sant levande människor, och rycker lite slumpmässigt i deras trådar och får dem att dansa. Vackert så, även om han kan mycket bättre.

Lite mer ordnad variant av samma recension på dagensbok.com.