Anteckningar från källarhålet

Fjodor Dostojevskij - Anteckningar från källarhålet

Betyg: 4

"Jag tror till och med att den bästa definitionen på människan är: otacksam varelse på två ben."

"Anteckningar från källarhålet" kan nog läsas på flera olika sätt. Som ett förord till de gigantiska tegelstenar Dostojevskij skulle komma att skriva under de nästa 17 åren. Som ett porträtt av en djupt deprimerad, dysfunktionell och smått sinnessjuk människa. Som en stridsskrift mot allt vad rationalitet, utopier och homo economicus heter - som han flera gånger påpekar, människan fungerar inte enligt principen att 2x2=4 (tro fan att den här inte var populär bland sovjetledarna). Som ett tidigt försök till en verkligt modern roman, där vi inte har en tydlig handling och en tydlig hjälte utan bara "en konsekvent anhopning av en antihjältes alla särdrag".

Det är stark läsning, men samtidigt deprimerande och ganska tröstlös. Priset för att avvika från mängden och känna sig utanför de stora sammanhangen måste inte alltid leda till sinnessjukdom. Berättaren verkar (och jag misstänker att Colin Wilson i "Outsidern" skriver under på det, men jag har inte den boken här just nu) antyda att det inte finns någon mellanväg: man inordnar sig i flocken eller man blir en rasande eremit.