And The Ass Saw The Angel

Nick Cave - And The Ass Saw The Angel

Betyg: 5

"Three greasy brother crows wheel, beak to heel, cutting a circle into the bruised and troubled sky, making fast, dark rings through the thicksome bloats of smoke. For so long the lid of the valley was was clear and blue but now, by God, it ROARS. From where ah lie the clouds look prehistorical, belching forth great faceless beasts that curl 'n' die, like that, above."

Nick Caves (hittills?) enda roman är en oerhörd bok. Som en Bad Seeds-låt utsträckt över 300 sidor, Faulkner möter García Márquez, Hamlet, Bibeln och John Lee Hooker, språket kokar av gyttja och blod... förlåt. Det blir lätt såna där meningar när man läser en sån här bok.

Antihjälten Euchrid Eucrow, stum, missbildad och psykotisk efter ett liv av stryk och förakt, ligger och dör i ett kärr utanför en liten sketen stad befolkad av religiösa fanatiker och inavlade rednecks. Medan han långsamt sjunker berättar han sitt livs historia, rabblad i nästan stream-of-consiousness på en blandning av sydstatsslang och bibelcitat, från sin födelse till sekunderna innan han försvinner... Det är ingen uppbygglig berättelse, Euchrids värld är en i svart och rött, med död och förruttnelse överallt - men Caves språk lever, sparkar och spottar, hoppar omkring av ilska på boksidan.

Nick har vid något tillfälle sagt att han inte kommer att skriva någon mer bok - att han bara hade den här i sig. Det är nästan så man önskar att han håller det löftet; han kan omöjligtvis toppa detta. Rock'n'rolliteratur.