Expresspoesi

OK, den här är inte helt ny, men ändå, jag tycker den är vacker:

http://www.expressen.se/index.jsp?a=195108

"Jag slog sönder löspenisen med en hammare"
TROLLHÄTTAN. 43-åriga Eva var med på fackklubbens hemliga sprit- och sexresa till Köpenhamn, som urartade.
Sent en kväll fick hon en present av en manlig kollega på puben:
– I en plastpåse låg en turkosblå dildo. Jag blev så kränkt att jag högg och slog sönder den med kniv och hammare.

Bortse för ett ögonblick från frågan hur en "sprit- och sexresa" kan urarta, och hur hemlig den kan vara när den står på Expressens löp.

Bortse också från den fullständigt irrationella impulsen att bli chockerad över att fackpampar är precis lika benägna att låta makten stiga dem åt huvudet som... tja, vilka makthavare som helst.

Begrunda i stället skönheten i texten. "Jag slog sönder löspenisen med en hammare." Släng dig i väggen, Heidenstam. På två meningar fångar Magnus Hellberg in hela storyn - eller åtminstone den story han vill berätta. Är den sann? Irrelevant. Eftersom det står i Expressen kan man förutsätta att det åtminstone är vinklat, och möjligen helt påhittat. Men betraktat som fiction - prosapoesi, nästan - är det briljant. På tio sekunder har vi storyn klart för oss: en helt vanlig 43-årig mellansvensk kvinna, troligen tvåbarnsmor, som blivit utsatt för manligt pampförtryck i form av sex, sprit och förnedring. Utomlands, märk väl; det är alltid lite farligt där. Och tvingats svara med eget våld, om än mot en gummikuk som inte kan försvara sig.

Vad som faktiskt har hänt om det nu gjort det är inte det intressanta; det intressanta är att man med några få väl valda, laddade ord kan blåsa upp en fullständig icke-händelse till något som är värt att stå på löpet till en stor rikstäckande tidning. Eva, 43, är bortglömd innan vi hunnit lägga ifrån oss tidningen. Äcklet inför hur hon behandlats och skräcken för våra medmänniskor däremot, den har satt sig lite bättre.

Men jag undrar fortfarande varför hon tog med den hem innan hon förstörde den.