20071119

Breath

Filmfestival: Breath (Sydkorea, 2007)

Alltså, jag blir inte klok på denne Kim Ki-duk. Att han gör några av de vackraste filmerna i hela världen just nu är det inte snack om; Breath går nästan helt i dystra vintertoner, ett snöigt grådaskigt stadslandskap, ett vitflagnande fängelse, en helt steril lägenhet... och så då och då explosioner av vårblommor och höstlundar. Långa, tysta scener där kameran sköter snacket.

Men så är det det där med vad han försöker säga. Och efter tre filmer vet jag fortfarande inte om han är en skamlös misogynist eller en riktigt subversiv feminist - om han vill visa kvinnoförtryck eller visa PÅ kvinnoförtryck. Kvinnan i Breath har det i alla fall bättre än de i Isle och Bad Guy; men hon är ännu en sån där undergiven, tyst, skiten på fru som sitter fast i hemmet med sin hobby och sin tvätt och sin auktoritäre make. Och när hon ser på TV att en dödscellsfånge har försökt ta livet av sig (hej identifiering) blir hon besatt av tanken att söka upp honom och... ja, någonting måste hända. Så vi får följa både henne och fången i deras vardag och deras få korta möten, alla fångade på kamera av fångvaktaren (som jag faktiskt tror spelas av Kim själv, det är lite mångbottnat här). Sen får förstås hennes man reda på det och filmen börjar på allvar...

Om man tar den mer välvilliga tolkningen är väl problematiken den här: vi har vant oss vid att gör man en film (bok, TV-serie, sång) ur offrets synvinkel måste den på något vis sluta med en emancipation; offret måste slå sig fritt och ta sig ur sin situation, vi måste få skrivet på näsan att det går väl till slut. Och även om Breath har en lite ljusare världssyn än den smått vedervärdiga Bad Guy så är det fortfarande inget enkelt kvinna är förtryckt - kvinna slår sig loss - kvinna börjar nytt liv-tema. Kim skulle nog, oavsett vad han vill säga, få det svårt i Hollywood där pekpinnarna ska vara tydliga. (Jag måste verkligen se Diary of a Mad Housewife vid tillfälle.)

Breath är inte alls lika mörk som de andra två jag sett. Det gör den inte till en glad, eller en helt bekväm film. Jag måste nog se resten av hans grejor också; han förbryllar mig. Men vackert är det.

Etiketter:

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home